Om Sara : Saras historia Jag växte upp i en stor familj, mamma Bea, pappa Viktor och fyra viljestarka systrar. Den som skrek högst var den som hördes... Jag var minst sagt ett aktivt barn: Som 4-åring lärde jag mig att åka slalom, som 6-åring började jag på danslek, och i första klass tog jag fiollektioner och gick på simklubb tre gånger i veckan. Jag drömde om att bli prima-ballerina och i tredje klass sökte jag, mot mina föräldrars vilja, in till Svenska Operabalettens elevskola på Riddarfjärdsskolan/Högalidskolan. Mina föräldrar som båda är läkare, tyckte att det skulle vara alldeles för slitsamt för kroppen. Det året kom jag till min stora förtvivlan inte in på skolan... Men envis som jag är, så tränade jag hårt i ett år och antogs till slut som enda elev i fjärde klass. Balettskolan innebar långa dagar. Jag var den som gick först hemifrån på morgonen och kom sist hem på kvällen, efter dansträning och repetitioner. Utöver akrobatik och karaktärsdans hade vi schemalagd klassisk balett-träning sex gånger i veckan (inkl lördagar). Men det var också nu som jag fick tillfälle till att stå på scen för första gången. Min första uppgift var som page till drottningen i baletten "Svansjön" på Kungliga Operan, iförd svart peruk och guldtrikåer. Det var en fantastisk upplevelse att på så nära håll få se ballerinorna svettas i kulisserna. Scenvanan utvecklades mer och mer, med dansuppträdanden på Operan, Globen och Stadshuset. Sara under inspelningen av TV-filmen "Maskrosbarn" (1988) Jag drömde ändå om att få agera och spela teater. Som barn ringde jag ofta till Sveriges television och frågade om de inte behövde en fräknig 8-åring till någon film?? När jag fyllt 10 år dök plötsligt chansen upp: Författarinnan och regissören Marianne Ahrne annonserade i tidningen efter flickor i flera åldrar som var tillräckligt lika för att spela samma person i en film. En vän till familjen som sett annonsen tänkte genast på "likasombär"-systrarna Sommerfeld, och vi sprang gladeligen på provfilmning! Tillsammans lyckades vi tjusa Marianne, jag och lillasyster Maja. "Lilla krutdurk" kallade hon mig... Sommaren 1988 läste vi manus med Marianne och under hösten blev det dags för de ditintills häftigaste månaderna i mitt liv: filminspelningen av "Maskrosbarn". Marianne blev en stark förebild och en stor inspiratör för mitt framtida yrkesval. Jag fick min första fantastiska glimt av filmens värld, som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen. Men mer skulle det bli... Mina starkaste minnen och hållpunkter från barndomen kommer från de olika barnskådespelarjobb som jag gjorde, och dem som jag inte fick... Jag tog arbetet på allra största allvar, både framgångarna och motgångarna. I sjätte klass gick jag fortfarande på Operans balettskola i Stockholm, samtidigt som jag spelade i en Strindbergpjäs på Kungliga Dramatiska Teatern. Jag gjorde fler filmroller, tex i "Kaninmannen" och Ingmar Bergmans "Den goda viljan", dubbade Disneyfilmer och gjorde en hel del radioteater på Sveriges Radio. I sjunde klass fick jag en roll i musikalen "Annie get your gun" på China teatern, som skulle kräva alldeles för mycket tid av baletten. Valet jag tvingades göra var väldigt svårt för mig; jag älskade att dansa, men lusten att agera var det som drog starkast. Så jag valde att byta skola och fick i stället stå på China Teaterns scen flera gånger i veckan under ett helt år. Teatern blev som mitt andra hem. Mina läkarföräldrar hoppades väl alltid att jag skulle välja ett mer akademiskt yrke, men jag har alltid varit envis och vetat vad jag vill. Så till gymnasiet valde jag att söka till den 3-åriga teaterlinjen på Södra Latins gymnasium. Där tog jag studenten 1996 (med ett snittbetyg på 4,7). Efter gymnasiet så läste jag 20p Teatervetenskap på Stockholms Universitet och jobbade med olika teateruppsättningar i fria grupper, tex. Stig Larssons "VD" och "Spelman på taket". Samtidigt sökte jag till Teaterhögskolorna i Stockholm och Göteborg. En av mina förebilder, skådespelerskan Margreth Weivers som jag träffat under inspelningen av "Maskrosbarn", hjälpte mig med att läsa in mina scenprover. Efter många tårar och fyra försök, kom jag in på Teaterhögskolan i Göteborg. Ironiskt nog, nu när min dröm gått i uppfyllelse, så var det annat i livet som lockade mig. Innan jag skulle börja scenskolan passade jag på att flytta utomlands i några månader. Jag tog jobb som servitris på stranden i Eilat i Israel, provade på att dyka med tuber och utbildade mig till Divemaster (dykguide). Sverige, scenskolan och teatern kändes väldigt avlägset... I sista stund valde jag i alla fall att åka hem till Sverige och börja scenskolan. Men sedan dess har jag alltid haft ett starkt behov av att även leva ett liv utanför teaterns värld. Resor, dykning, möten och intryck från olika människor och kulturer är något jag prioriterar högt, inte minst för att få inspiration i mitt yrke. På scenskolan fick jag chans att utveckla mig till en mer självständig "vuxen" skådespelare. Under min tid som scenskole-praktikant på Stockholms stadsteater mötte jag ännu en inspiratör i min utveckling som skådespelerska. Regissören Reza Bagher gav mig, med huvudrollen som Nazli i långfilmen "Vingar av glas", en oerhörd utmaning och chansen att prova mina vingar som "vuxen" skådespelerska. En annan regissör som betytt mycket för mig är Magnus Bergqvist, som lotsade mig genom repetitionerna av en av mina drömroller, Julia i Shakespears "Romeo och Julia", som vi satte upp på Malmö Dramatiska Teater. Efter min examen på Teaterhögskolan i göteborg 2001, har jag även arbetat på bl.a. Göteborgs Stadsteater, Göta Lejon, Storan och med dubbning, film och TV. Jag drömmer om en framtid full av utmaningar och inspirerande möten och människor! Sara på Svenska balettskolan, fiollektioner och tillsammans med Marianne Ahrne under inspelningen av Maskrosbarn.