
Om Sara : Recensioner
:: Intervju i Elle
Saras hektiska liv
Hon har charmat Ingmar Bergman och gjort succé i Vingar av
glas. Nu blir hon mamma i nya Tsatsiki-filmen. Livet skulle kunna
vara som en gräddbakelse för Sara Sommerfeld. Men kändisskapet
har förändrat henne.
Av: Marie-Louise Marc
Foto: Calle Bengtsson
Hår och makeup: Teresa Grundin
• Linne från Silvia Rielle
Stjärna är inte rätt ord, men det är det första
man kommer att tänka på. Den här dagen har varit
precis som resten av Sara Sommerfelds liv, en hektisk succé.
Ruscher av intensivt arbete blandat med mikroskopiska pauser. Slit
varvat med beröm.
Det började för många timmar sedan på en modefotografering
i centrala Stockholm. Det var trångt och stressigt. Det var
sminköser med pudrande penslar och stylister med idéer
om en nyårsfest hur galen som helst. Genom allt gled Sara
Sommerfeld fram, inte divigt, utan nyfiket skrattande i en turkos
klänning. Hon gjorde sin del, poserade vant framför kameran
tills fotografen var mer än nöjd. Därefter taxi direkt
till nästa fotografering, nästa omgång sminköser
och frågor.
Och det här är bara början. Huvudrollen som Nazli
i guldbaggebelönade filmen Vingar av glas satte mediernas sökarljus
på 24-åriga Sara Sommerfeld. Visst var hennes roll i
Ingmar Bergmans Den goda viljan imponerande, hennes tv-prestationer
också, men i framtiden kommer vi att få se mer av henne.
Mycket mer.
Scenskolan gick hon ut så sent som i våras, men Sara
spelar redan pjäsen Tro, hopp och kärlek på Göteborgs
stadsteater. På film är hon aktuell i Disneys Atlantis
– det sista imperiet, där hon gör prinsessan Kidas
röst.
Men framför allt kommer vi att se henne som mamma i Tsatsiki
och kärleken. En roll där hon kommer att ställas
direkt mot den förra Tsatsikimamman Alexandra Rapaports prestationer.
Hur känns det att vara 24 och spela mamma till
en tioårig son?
– Tack bra. Det klickade direkt mellan Samuel Haus, som spelar
Tsatsiki, och mig. Han är så gullig och dessutom jätteduktig
på att ta regi så det var bara kul att jobba ihop. Jag
är dessutom van vid barn, min förra pojkvän hade
en åttaårig dotter så där fick jag bra erfarenhet
alldeles gratis.
Du får en bebis i nya Tsatsikifilmen och förberedde
dig genom att vara med på en förlossning.
– Ja, det var det häftigaste, underbaraste jag varit
med om i hela mitt liv. Det tog bort all min skräck för
smärta. Jag har faktiskt varit livrädd för förlossningar
tidigare, men nu känner jag att jag verkligen vill vara med
om en själv. Fast inte just nu.
Har du någon pojkvän att skaffa barn med
vad det lider?
– Ja, det har jag, fast vi har inga planer på barn än.
Vem är han?
– En alldeles vanlig kille från Göteborg. Anledningen
till att jag känner mig helt bekväm med honom är
att han inte tycker att det är något särskilt med
mitt jobb. Jag vill helst slippa lämna ut honom i pressen.
Beter sig killar annorlunda sedan du blev känd?
– Största skillnaden märker jag nog hos mig själv,
jag är mer på min vakt nu. Både när det gäller
killar och människor som vill bli vän med mig av fel anledning.
Jag är rädd att bli utnyttjad. En sjuk konsekvens av att
jag vill ägna mig åt ett yrke jag älskar.
Så då umgås du mest med skådespelare
på fritiden?
– Nej, tvärtom. Jag gillar att umgås med så
olika typer av människor som möjligt. Det är jätteviktigt
för mig och dessutom en stor inspirationskälla i jobbet.
Man kan ju inte sitta i en svart studio och dricka rödvin med
skådisar jämt om man vill kunna gestalta andra människors
öde. Jag har ett gäng tjejkompisar på tio personer
som jag känt sedan jag var liten, vi träffas och går
ut eller ordnar tjejmiddagar och privata fester hemma. Där
trivs jag bäst.
När du går på krogen, vart går
du då?
– I Göteborg, där jag bott de senaste fyra åren,
har jag två favoritkrogar, Vasastan och Noon. I Stockholm,
där jag är uppväxt, går jag gärna på
Kharma, Sturehof och En halvtrappa plus gård. Det blir att
jag går till de ställen där jag vet att jag kommer
att träffa mina kompisar.
Klär du upp dig när du går ut?
– Ja, höga klackar och en fin klänning är ett
måste till fest, som kontrast till mina jeansfyllda vardagar.
Däremot använder jag inte så mycket smink.
Vilken är din måste ha-pryl i sminkväskan?
– Mascara. Och Elizabeth Ardens Eight hour cream, funkar både
som läppglans och till narigt eksem vid näsan.
Du är bara 161 centimeter – är det praktiskt
eller jobbigt?
– Största fördelen är väl att man alltid
är kortare än sin pojkvän, om man nu tycker det är
viktigt. Mina killar har dessutom alltid varit i 190-centimetersnivån
av någon anledning. Nackdelen är att jag inte når
upp till hyllorna i köksskåpen. Jag får klättra
lite.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Fram till jul spelar jag i pjäsen Tro, hopp och kärlek
på Göteborgs stadsteater där jag gör tre roller:
en advokathustru, en polsk clown och en prostituerad. I vår
ska jag spela Romeo och Julia på Dramatiska teatern i Malmö.
Därefter är jag öppen för allt, både film
och teater.
Du är ung, söt och framgångsrik i ditt
jobb – har du haft någon period när du krisat ordentligt?
– Ja, för fyra år sedan när min mamma och
pappa skilde sig samtidigt som det tog slut mellan mig och min första
stora kärlek, som jag var ihop med i fem år. Hela min
värld rasade samman. Det var som om allt jag trott på
bara försvann.
Nu råkar du ha pojkvän, men om du skulle
tota ihop en kontaktannons, hur skulle den lyda?
– Eeeh … hm … Jo, så här: Busig, galen
tjej med skinn på näsan söker dig, Jimmy Svensson,
för vilda resor och äventyr hemma och borta.
FAKTA
Namn: Sara Sommerfeld.
Ålder: 24.
Yrke: Skådespelare.
Bor: Pendlar mellan Stockholm och Göteborg.
Familj: Mamma, pappa, systrarna Anna, 26, Maja,
21, Isabel, 14, samt pojkvännen Jimmy Svensson.
Meriter: Filmerna Maskrosbarn, Den goda viljan,
Vingar av glas (gav henne pris som bästa kvinnliga skådespelerska
på Nordiska filmfestivalen i Haugesund i Norge). Pratar dessutom
flytande polska.
Största stolthet: Har tagit Dive master certifikat
(dykguide).
Aktuell: I Disneyfilmen Atlantis – det sista
imperiet (rösten till prinsessan Kida), Tsatsiki och kärleken
(premiär på juldagen), Tro, hopp och kärlek på
Göteborgs stadsteater.
Publicerad i Elle 2001
:: Tillbaka ::
|
| |
|
|