Om Sara : Recensioner :: Modet att döda Modet att döda på Teater Giljotin Modet att döda är en av Lars Noréns tidiga pjäser, som bl a gjorts i en version för tv-teatern med Lars Green som sonen Erik. Nu har den satts upp av Kia Berglund på Teater Giljotin i Stockholm. För musiken står Rikard Borggård, för scenografi och kostym Youlian Tabakov. Modet att döda gavs ut i bokform 1980. På omslaget till den utgåvan, sitter Lars Norén på en pinnstol, med halvlångt hår och basketdojor - en ung författare, som ännu inte blivit ett begrepp. Och när nu Kia Berglund sätter upp denna pjäs på Teater Giljotin i Stockholm, så är det inget som blir så tydligt med den som just tidens gång och folkhemslandets förändring. För där är pappan, den gamle servitören, sonen Erik och Eriks flickvän Radka. Alla tre ”med anknytning till restaurangbranschen” som pappan uttrycker det. Skillnaden är att pappan är en yrkesman, av den numera utdöda sorten, med sirliga kvalitetskrav, men också med en sorts undergivenhet i förhållande till sakernas - läs klassamhällets - tillsånd, som är helt fjärran för den småfifflande Erik eller den playbacksjungande Radkas visioner om ett liv. Men dessutom, som en riktig jante-illustration, döljer sig bakom faderns inställsamma hållning en förtryckare - en som aldrig ens verkar tänkt tanken att sonen är värd någonting, eller skulle kunna nånting. Det är en ung problematik - av den klassiska dramatiska ”familjen som fängelse” -sorten, men också en evig problematik och så begåvat iscensatt! Claes Ljungmark tar här ett stort steg som skådespelare - upp i åldern, ner i det låga, fula och Sara Sommerfeld är häpnadsväckande som den unga kvinnan, utan koll på sina egna gränser. Tobias Hjelm, som är den grabbigt småkralliga typen har det svårast, men vinner ändå en arbetsseger där han kommer åt Eriks sårbarhet, till sist. Glasklart och knytnävsstarkt. Anneli Dufva Sveriges Radio :: Tillbaka ::