Om Sara : Recensioner :: Vingar av glas ++++ Svensk komedi av Reza Bagher, med Sara Sommerfeld, Alexander Skarsgård m fl. Årets bästa svenska tv är ”Det nya landet”, den fullkomligt underbara serien om två invandrare och en Fröken Sverige på resa genom Folkhemmet Sverige. Reza Baghers regidebut är motsvarigheten på bio. Berättarmässigt finns egentligen inga som helst likheter. Inte mer än att det handlar om invandrare. Och att Baghers historia har energi, charm, humor och ett socialt patos. Abbas (Said Oveissi) lever ensam med sina två döttrar Mahin (Aminah Al Fakir) och Nazli (Sara Sommerfeld) i en förort i en mellanstor svensk stad (Luleå i filmen). Äldsta dottern Mahin är uppfostrad enligt stränga muslimska regler, 18-åriga Nazli pratar felfri svenska och känner sig mer svensk än iransk. Pappan vill att de ska gifta sig med sina kusiner. Som en av dem gör Rafael Edholm ett dråpligt porträtt av en odräglig videobutiksägare som försöker leva ett patetiskt playboyliv. Men Nazli revolterar och träffar en svensk kille, Johan (Alexander Skarsgård). Det är svårt att skildra kulturkrocken mellan svenskar och invandrare. Här finns scener som kanske förstärker fördomar. Men också scener som förmodligen uppfattas som oerhört provokativa av invandrare. Reza Bagher balanserar på slak lina, men hamnar oftast rätt. Och om filmer kan ha hjärtan, så har den här ett väldigt stort sådant. Man skrattar hela tiden med, inte åt, filmens personer. ”Vingar av glas” lär bli ett stort genombrott för Sara Sommerfeld. Lika talangfull som sin lika-som-bär-kollega Alexandra Rapaport, och kaxiga Nazli är lite som en lillasyster till Tsatsiki-morsan. Oveissis gör pappan till en både grinig och charmig gubbe man inte kan låta bli att älska och Al Fakir uträttar underverk i birollen som systern. Rollen som Johan är betydligt sämre skriven, för otydlig, men fungerar ändå tack vare Alexander Skarsgårds ”star quality”. ”Vingar av glas” är en historia om kärlek och kulturkrockar som har förutsättningar att precis som ”Fucking Åmål” träffa mitt i prick hos flera generationer ungdomar. För den är – faktiskt – nästan lika bra. Jan-Olov Andersson 2000-10-27 Aftonbladet :: Tillbaka ::